Ramlöv kanske skulle ringa till Berge

Den spännande frågan samhällsbetalda resor har fått en spännande utveckling med tanke på vad Söderköpingssidorna varit fulla av i tidningen.

I Finspång handlar det om det folkpartistiska nedläggandet av den transportenhet som klarat ut mycket av de upphandlings- planerings- och styrningsbrister som de drabbats av utifrån. Allt ska ut på upphandling med en rasande fart. Trots att det alla utredningar kring frågan kommer fram till är att upphandlingen måste genomföras med yttersta noggrannhet och att det är brister i beställningen, planeringen och styrningen från andra delar av den kommunala organisationen som har satt transportenheten i knipa.

Då är det intressant att läsa hur Anders Berge reflekterar över turbulensen i Söderköping i sin blogg.

Däremot finns det mycket att lära om hur man utformar och förankrar förutsättningarna för för upphandlingen, dvs. förfrågningsunderlaget. Exempelvis så tror jag många fler skulle förstå och acceptera ett tilldelningsbeslut, även om det går emot ens egna intressen, om man haft en öppen och tydlig dialog med alla berörda och intresserade innan underlaget skickas ut och "tävlingen" är igång.

Det finner jag väldigt klokt. Telefonnumret till Berge kan ansvarig politiker hitta på soderkoping .se

Information fem över tolv

Information fem över tolv

Tänkte på Gustafsson/Rickardssons: "Jag ä inte bitter."

För ett halvår sedan bildade M, Fp, V, C och Kd majoritet eftersom de ville byta politisk organisation mitt under mandatperioden.

I oktober fanns till slut ett förslag från dessa partier där kommunfullmäktige skulle få större betydelse och kommunstyrelsen skulle bli den samlade nämnden för de rullande, vardagliga politiska besluten. På det hela taget en mycket bra idé som sådan och något som mina partikamrater var tilltalade av och faktiskt redan under våren talade om som ett alternativ att se över till 2010. Problemet är, då som nu, att det går alldeles för fort. Att en helt ny politisk organisation och en lika genomgripande förändring i tjänstemannaorganisationen skulle genomföras vid årsskiftet. Under november mötet i fullmäktige tog M, Fp, V, C och Kd majoritetsbeslut om att genomföra denna stora förändring knappt två månader senare, vid årskiftet 08/09.

Igår, efter 3 veckor i den nya politiska och likaledes nya produktionsorganisationen, hade vi den första informationen för de folkvalda och förtroendevalda som ska arbeta tillsammans.
Jag ä inte bitter. Det genomgående budskapet från morgon till eftermiddagen var dock att denna sortens förändringar tar tid och vilken effekt det blir kan ingen veta ännu på flera år. Detta gör att funderingarna över brådskan i det hela dyker upp igen. det finns inga tydliga förtjänster med detta hastiga genomförande, inte för folket i Finspångs kommun i alla fall, inte vad någon kan berätta om.

De två politiker från Götene, som mycket av vår nya politiska organisation efterliknar, var på eftermiddagen mycket klara med att det är tid som behövs. De genomförde sin förändring 2007, men de började arbeta aktivt med den i fullmäktige och partigrupper redan under hösten 2004; och det är har under det senaste året skett förändringar eftersom det de planerat _och kommit överens om_ inte har fungerat riktigt bra. Det har gått fem år och i Götene är de idag där M, Fp, V, C och Kd vill påstå att vi kan vara till hösten. Om det inte är så att det går otroligt mycket snabbare i Finspång hade det ju inte funnits anledning att brådska med organisationsförändringen före nästa mandatperiod.

Jag ä inte bitter. Jag önskar att jag har fel. Tyvärr får man sällan det man önskar sig. Det kan jag vara lite bitter över.

Mycket bra för tänket

Kolla upp denna plats

Arbetarrörelsens Tankesmedja

Det är ett bra källa för tankekraft.

Vem ska tjäna på våra skattepengar?

Anders Löwdin skriver på arvidfalk.se mycket riktigt att vi måste värna de kommunala tillgångarna, alltså de gemensamma tillgångarna, framför gynnandet av enskilda ekonomiska intressen.

Det måste vara bättre att komma till lösningar för hur de kommunala uppdragen att möta medborgarnas behov ska lösa via ett gemensamt ansvarstagande, än att lägga ut det på företag som vill göra vinst på skattepengar och dela ut till de egna aktieägarna. Är det inte bättre om de aktieutdelningarna finns kvar i den gemensamma kassan och kan användas till annat som det alltid saknas resurser för?

Just nu förbereds det återigen för en upphandling av samhällsbetalda resor i Finspångs kommun. Det behöver inte vara en dålig sak. Det behöver föras en ständig diskussion om vad som är de kollektiva, gemenamma, tillgångarna som ska ägas tillsammans av oss alla och vad som kan läggas ut på enskilda att utföra.

Det borde vara väldigt viktigt för de styrande i en kommun att få det bästa ekonomiska reslultatet en upphandling. Det finns etiska, sociala och miljömässiga skäl som kan komma före det rent ekonomiska, men det är ändå det som i de allra flesta fall är drivande.

Men när inte folkpartister och moderater vill att kommunenens egen transportenhet ska kunna vara med i upphandlingen, och lägga de låga bud de kan, så handlar det antagligen om ideologi. det handlar inte om vad som är bra för kommunmedborgarna. Att det handlar om att utestänga den egna verksamheten visar följande uttalande:

Upphandlingen kommer att bygga på att entreprenören är beredd på att ta över vår verksamhet med ett 20-tal anställda och ungefär lika många fordon. Men
beställningscentralen kommer vara kvar i vår regi, berättar Larseric Ramlöv.

Om det istället handlade om att få det bästa och mesta för Finspångs kommuns ansträngda kassa borde transportenheten reformeras och möjligen bolagiseras för att kunna lägga ett anbud.

Mona Sahlin på träningsläger?

I lördags var jag och mina barn tillsamman FAIK Tennis på den årliga resan till IF Stockholm Open i Kungliga Tennishallen.

Bra tennis live är väldigt fängslande. Min femtonåring är sällan intresserad av att följa ett sportevenemang, men de timslånga tennismatcherna i Kungliga följer han intresserat. Det är fascinerande att se det varierande spelet mellan två kombattanter på den lilla spelplan som tennisbanan faktiskt är.

Lördagens semifinaler följdes på läktaren av Mona Sahlin. Jag undrar om hon var där för att skaffa lite inspiration inför "super"-veckans debatter. Politik och tennis har sina likheter. Det gäller att ha en bra serve, ett brett register av slag och spelstilar samt ett fotarbete som gör att man kan röra sig snabbt över banan. Det är givet att efter ett par timmar bredvid tennisbanan så har Mona bland annat övat på att hålla koll åt vänster, sen åt höger, åt vänster, höger, vänster, höger...

Även om det är viktigt att ha en bra serve att inleda debatten med så kan det vara lika intressant att lära sig av tennisspelarna vad de gör är de blivit hårt ansatta. Flera gånger såg jag hur de efter att lyckats nå en boll, men inte riktigt ha koll på situationen, valde att slå bollen i en hög båge långt ned mot baslinjen för att vinna tid och positionera sig rätt på den egna planhalvan. På det sättet jobbar också politiker i genom att slänga ut ett villospår som gör att man har möjlighet att börja om.

En annan variant är att springa fram på nät och attackera. Det kan bli snygga och effektiva avslut, men jag tycker också att andelen enkla fel ökar i det korta, chansartade spelet.

Tennis och politik bygger på vinst genom konfrontation och den som förberett sig bäst har verkligen det bästa utgångsläget. Skrällar är naturligtvis ändå inget ovanligt.

Välj: sänkt skatt eller starka människor

Alliansens arrogans når syrefattig höjd. Hur kunde regeringen försätta tillfället att i högkonjunktur förbereda den väntande arbetskraften på hårdare arbetsmarknadsklimat. Nu när den vikande konjukturen brutit in är det försent att agera, det blir för regeringen att re-agera. Det senare är mycket värre för alla inblandade.

Vid mandatperiodens halvtid var moderaterna och deras röstsvältande medspelare ute och prisade sig själva för sin tid vid makten. Vad de inte berättade var att allt färre har möjlighet att sadla om i livet, eller klara av en omställning under arbetslöshet. Fräckt nog försökte de häromveckan föra fram att de gör en satsning på vuxenutbildningen. Den inställningen visar att de inte tror mycket om oss som röstar.
Det första moderata alliansen gjorde efter valet för två år sedan var att kapa möjligheterna för kommunerna att bedriva vuxenutbildning. Den satsning de talar om nu kommer inte ens att återställa det läge som var före valet, och det fanns förbättringar att önska redan 2006.

Moderaterna säger att allt blir bra nu. Vi sossar håller inte med. Vi tror inte att orättvisor är lösningen på Sveriges problem. Tvärtom. För att klara jobben, välfärden och konkurrenskraften även i framtiden behöver vi investera i människors kraft och mod och strävan efter framgång. Sverige tjänar på rättvisa.

[Införd som insändare i Folkbladet 081121]

Gröne Göran och draken

Tog en sväng in till Norrköpingsossarnas repskap med Jan-E förra veckan. Distriktets sossar hade blivit inbjudna att höra Göran P berätta om klimatet, tekniken och politiken. Eftersom jag aldrig hört honom tala förut var min nyfikenhet på de omtalade retoriska kvalitéerna uppskruvad. Och inte blev jag besviken heller.

I det timslånga talet om hur vi kan rädda vår planet åt människorna fanns det många bilder, tempoväxlingar och ett alldeles lagom peroratio. Talet handlade om att vi måste börja göra något nu genom att satsa, även om det kostar, på ny alternativ teknik.

Förutom att berätta om något av den nya teknik "som kommer att" slå igenom var nog ändå huvudbudskapet att det är politiken som måste ta ansvar för det här. Det går inte att vänta på att marknadskrafterna ska lösa det här åt oss. "När marknaden väl fångar signalen om klimatproblemen, då är det försent", menade Gröne Göran.

Kanske kan man säga att den drakoniska framtid vi går till mötes om vi inte reder ut vår miljöpåverkan måste lösas med ansvarsfulla beslut av de demokratiskt valda församlingarna. För den som inte vill ha några miljöregleringar och väljer marknadskrafterna är både feg och försent ute. Och det var precis det budskap Gröne Görans peroratio tryckte på:
"Det är slutligen den moraliska frågan: Vilken rätt har vi att göra ingenting? Hur kommer vi att svara när våra barnbarn fråga varför inte ni, ni som ändå visste, gjorde något? Detta kräver politik, socialdemokratisk politik i Sverige och världen."

Jag återkommer till Perssons tal något i ett annat inlägg. Hans sätt att beskriva hur framtiden bryter in är ganska påtagligt.