Mona Sahlin på träningsläger?

I lördags var jag och mina barn tillsamman FAIK Tennis på den årliga resan till IF Stockholm Open i Kungliga Tennishallen.

Bra tennis live är väldigt fängslande. Min femtonåring är sällan intresserad av att följa ett sportevenemang, men de timslånga tennismatcherna i Kungliga följer han intresserat. Det är fascinerande att se det varierande spelet mellan två kombattanter på den lilla spelplan som tennisbanan faktiskt är.

Lördagens semifinaler följdes på läktaren av Mona Sahlin. Jag undrar om hon var där för att skaffa lite inspiration inför "super"-veckans debatter. Politik och tennis har sina likheter. Det gäller att ha en bra serve, ett brett register av slag och spelstilar samt ett fotarbete som gör att man kan röra sig snabbt över banan. Det är givet att efter ett par timmar bredvid tennisbanan så har Mona bland annat övat på att hålla koll åt vänster, sen åt höger, åt vänster, höger, vänster, höger...

Även om det är viktigt att ha en bra serve att inleda debatten med så kan det vara lika intressant att lära sig av tennisspelarna vad de gör är de blivit hårt ansatta. Flera gånger såg jag hur de efter att lyckats nå en boll, men inte riktigt ha koll på situationen, valde att slå bollen i en hög båge långt ned mot baslinjen för att vinna tid och positionera sig rätt på den egna planhalvan. På det sättet jobbar också politiker i genom att slänga ut ett villospår som gör att man har möjlighet att börja om.

En annan variant är att springa fram på nät och attackera. Det kan bli snygga och effektiva avslut, men jag tycker också att andelen enkla fel ökar i det korta, chansartade spelet.

Tennis och politik bygger på vinst genom konfrontation och den som förberett sig bäst har verkligen det bästa utgångsläget. Skrällar är naturligtvis ändå inget ovanligt.

Välj: sänkt skatt eller starka människor

Alliansens arrogans når syrefattig höjd. Hur kunde regeringen försätta tillfället att i högkonjunktur förbereda den väntande arbetskraften på hårdare arbetsmarknadsklimat. Nu när den vikande konjukturen brutit in är det försent att agera, det blir för regeringen att re-agera. Det senare är mycket värre för alla inblandade.

Vid mandatperiodens halvtid var moderaterna och deras röstsvältande medspelare ute och prisade sig själva för sin tid vid makten. Vad de inte berättade var att allt färre har möjlighet att sadla om i livet, eller klara av en omställning under arbetslöshet. Fräckt nog försökte de häromveckan föra fram att de gör en satsning på vuxenutbildningen. Den inställningen visar att de inte tror mycket om oss som röstar.
Det första moderata alliansen gjorde efter valet för två år sedan var att kapa möjligheterna för kommunerna att bedriva vuxenutbildning. Den satsning de talar om nu kommer inte ens att återställa det läge som var före valet, och det fanns förbättringar att önska redan 2006.

Moderaterna säger att allt blir bra nu. Vi sossar håller inte med. Vi tror inte att orättvisor är lösningen på Sveriges problem. Tvärtom. För att klara jobben, välfärden och konkurrenskraften även i framtiden behöver vi investera i människors kraft och mod och strävan efter framgång. Sverige tjänar på rättvisa.

[Införd som insändare i Folkbladet 081121]

Gröne Göran och draken

Tog en sväng in till Norrköpingsossarnas repskap med Jan-E förra veckan. Distriktets sossar hade blivit inbjudna att höra Göran P berätta om klimatet, tekniken och politiken. Eftersom jag aldrig hört honom tala förut var min nyfikenhet på de omtalade retoriska kvalitéerna uppskruvad. Och inte blev jag besviken heller.

I det timslånga talet om hur vi kan rädda vår planet åt människorna fanns det många bilder, tempoväxlingar och ett alldeles lagom peroratio. Talet handlade om att vi måste börja göra något nu genom att satsa, även om det kostar, på ny alternativ teknik.

Förutom att berätta om något av den nya teknik "som kommer att" slå igenom var nog ändå huvudbudskapet att det är politiken som måste ta ansvar för det här. Det går inte att vänta på att marknadskrafterna ska lösa det här åt oss. "När marknaden väl fångar signalen om klimatproblemen, då är det försent", menade Gröne Göran.

Kanske kan man säga att den drakoniska framtid vi går till mötes om vi inte reder ut vår miljöpåverkan måste lösas med ansvarsfulla beslut av de demokratiskt valda församlingarna. För den som inte vill ha några miljöregleringar och väljer marknadskrafterna är både feg och försent ute. Och det var precis det budskap Gröne Görans peroratio tryckte på:
"Det är slutligen den moraliska frågan: Vilken rätt har vi att göra ingenting? Hur kommer vi att svara när våra barnbarn fråga varför inte ni, ni som ändå visste, gjorde något? Detta kräver politik, socialdemokratisk politik i Sverige och världen."

Jag återkommer till Perssons tal något i ett annat inlägg. Hans sätt att beskriva hur framtiden bryter in är ganska påtagligt.