Den asylsökande och tiden, som rinner


I Sveriges Radios P1s "Konflikt" sa den kroatiska författaren Dubravka Ugresic att
Home changes constantly,
exil changes constantly.
Det är en viktig lärdom hon ville förmedla till oss andra. På den plats som flyktingar (och i viss mån gäller det oss alla) väldigt länge kallat hem, så fryser inte tiden när de reser därifrån. Historia reproduceras, politiska sociala och ekonomiska processer skapar nya förutsättningar. Förutsättningar kan vara till det bättre, men det finns heller inget som talar mot att det för den asylsökande flyktingen lika gärna kan bli sämre förutsättningar.

Den person som lämnar platsen som i allt väsentligt kallas
hemma för att det är riskfyllt eller farligt, i vissa fall dödligt farligt, blir bedömd efter det. Personen och dennes familj och umgänge blir uppmärksammad på ett sätt som inte hade hänt annars. Antagligen leder uppmärksamheten på en flykting till en försämrad position inför det hot som flykten gällde.

Personen som kommer för asyl behöver också få veta sin position i det land där asylen söks (Sverige). När tiden i väntan på besked blir utsträckt förändras också positionen i exil. Den man är ingår i en process där andras ögon ser, och där man blir en del av ett samspel av identifiering och kategorisering.

Att vara ett väntande ärende är inte ett fruset tidsutsnitt som kan lyftas in när allt är klart med papper och beslut. Att vänta för dig till en postion som är svår att komma upp ur. Det är en försämrad förändring som är svårhanterbar. Vare sig det blir avslag eller välkommen in har det som var hem och det som är exil förändrats och du med den.

Tiden stannar inte någonstans.
Antingen eller, bordläggning eller beslut, förändrar.

0 kommentarer: